![]()
Elva personer har väntat i flera år på att komma till sitt nya hemland Finland. Nu är det äntligen dags. På flygplatsen har en handfull människor suttit i flera timmar för att hjälpa dem komma in i sitt nya land. Här börjar den nya vardagen.
Klockan 13.20 på onsdagen landar ett flyg från Amsterdam i Helsingfors. Med på flyget sitter två kvotflyktingfamiljer från Kigali i Rwanda. De kommer ursprungligen från Kongo men de senaste tjugo åren har de bott i flyktingläger i Rwanda. Nu är de på väg till Borgå och den här dagen är början på deras nya liv i Europa. Vi följde med hela processen från flygplatsen till deras första hem i Finland.
13.00 Familjearbetaren Maria Cedergren, socialarbetaren Janina Svaetichin, tolken Jacqueline Habiyakare och stödpersonen Jean-Luc Nayigiziki kommer till Helsingfors-Vanda flygfält. De är på flygfältet för att ta emot kvotflyktingarna.Idag finns det ca 40 miljoner människor på flykt i världen.
I dag uppskattar man att ca 40 000 personer med flyktingbakgrund lever I Finland.
Finland beviljar årligen ca 1500 personer asyl.
Kvotflyktingar
Flyktingar som lämnat sitt hemland och rest till ett annat land där de inte kan bosätta sig permanent, kan tas för omplacering i tredje land inom en så kallad flyktingkvot. I dagens läge finns det cirka 25 länder som tar emot kvotflyktingar.
Från 2001 har Finlands flyktingkvot varit 750 personer per år. Men år 2014 har man höjt kvoten med 500 och de plasterna är reserverade för syrier. Borgå stad tar emot 25 kvotflyktingar per år.
Asyl
Man kan söka asyl i Finland om man befinner sig utanför sitt hemland och man känner välgrundad fruktan för att man blir utsatt för förföljelse där.
Man kan söka asyl i Finland endast på finska statens territorium.
Källor: UNHCR, Migri, Statistikcentralen
Varit på väg i ett år
Maria jobbar som familjearbetare i Borgå stad och berättar att socialkontoret i ett år vetat om att dessa familjer är på väg.
– Det första vi gjorde var att försöka hitta lägenheter åt dem, mitt första praktiska jobb var sedan att utrusta lägenheterna med det enklaste man behöver i ett hem. De behöver lite städverktyg, lite knivar och gafflar och andra basförnödenheter. Mycket sådant hittar vi på återvinningscentraler. Det sista jag gjorde innan de kom var att jag köpte lite mat som de kan tillreda så att de får ett första mål mat när de anländer till Finland.
Tolkar och kulturassistenter
13.20 Medan jag pratar med Maria får vi veta att kvotflyktingarna har landat och de sitter nu hos gränsbevakningen. De kontrolleras till sist eftersom det är ett så omfattande arbete gränsbevakningen måste göra, som att ta deras fingeravtryck och kolla att de har alla dokument.
– Väl framme i Borgå för vi respektive familj till sitt nya hem. Vi har organiserat det så att vi har engagerat tolkar och kulturassistenter så att alla nykomlingar får en person med eget språk med sig den första kvällen.
Vad är de nyanlända mest nyfikna på då de kommer till vårt nordiska land?
- Det är olika för olika personer beroende var de kommer ifrån och vad de har för utbildning. Man måste komma ihåg att alla är individer med olika behov. Men snö är oftast det som de blir mest förskräckta eller nyfikna över, speciellt om man kommer från Afrika. Och så alla de vardagliga sakerna som man möter i en lägenhet som kan vara jättestora problem som vi inte kan tänka oss, som till exempel att sätta i en nyckel i ett nyckelhål och vrida åt rätt håll. Inte trycka eller dra och bända utan bara vrida den åt rätt håll, som vi har i handleden sedan vi var små barn.
Väldigt mycket nya saker
Maria säger att de ofta också har problem med våra vattenkranar, även om de är vana med rinnande vatten från flyktinglägren så är det helt nytt för dem att man kan blanda varmt och kallt vatten genom att vrida kranen åt olika håll. Det är bra att varna dem för vattnet kan ju vara riktigt hett om man bara vrider på varmvattnet. Elektricitet och spis är däremot sådana saker som de inte levt med utan som är helt nya för dem. Så en vanlig spis med fyra kokplattor som vi kokar vår dagliga mat på måste man genomgående förklara för dem så att de ska förstå hur de fungerar och inte utsätter sig eller någon annan för fara då de använder dem.
Hur länge brukar det ta innan dessa kvotflyktingar ens lite känner sig hemmastadda i vårt land?
– Det kan ta flera år innan de känner sig hemma i landet. Men hemma i deras lägenhet så kan det ta några veckor innan de till exempel vågar börja sova på nätterna, för man hör ljud från grannarna så man inte förstår sig på. De här ljuden som vi är så vana vid, då någon granne klampar i trapporna eller hundar som skäller, det är helt nytt för de här personerna. Det kan vara skrämmande om man inte har koll på vad det är för ljud.
Samhällets kontaktnät viktigt
Maria berättar att det också är vanligt att flyktingarna successivt blir deprimerade. Men det kommer långsamt krypande och det märks oftast på att de inte sover på nätterna och som en följd att de inte klarar av vardagen och inte orkar ta hand om sina barn.
– Som socialarbetare är det där vårt arbete är väldigt viktigt, vi måste märka problemen som uppstår i tid. Så har vi våra kontaktnät åt samhällets olika resurser som finns. I sådana fall lotsar vi dem för att komma vidare till rätt instanser.
Finland har kapacitet för fler
Maria har jobbat som familjearbetare med kvotflyktingar i Sverige i sex år och i Borgå sedan december i fjol.
Tycker du att Finland har kapacitet att ta emot fler kvotflyktingar än vi gör idag?
- Det tror jag, men det måste finnas en tidstanke med där. Hela landets befolkning måste också förstå att var och en hjälper till med den här saken även om man inte har det som sitt jobb. När man möter personer på gatan som kommit som flyktingar måste man ha en öppen blick och inte titta misstänksamt på dem bara för att man upplever dem som annorlunda. Hjälps vi alla åt så går det bra. I Sverige har man tagit emot lite för mycket flyktingar i dag men befolkningen i Sverige har genom det blivit mer accepterande och det är ett bevis på att det nog funderar om man hjälps åt.
”De får klimatchock”
13.30 Tolken och kulturarbetaren Jacqueline Habiyakare är med på flygfältet för att hjälpa de nyanlända att komma till rätta i sina nya hem. Medan vi väntar på att familjerna ska komma genom tullen pratar vi om hur det är att möta flyktingar i sådana här situationer. Hon är själv hemma från Rwanda men hon har bott i Finland de senaste nitton åren.
– När de märker att jag hälsar på dem på kinjarwanda brukar de börja skratta och slappnar av. Det är otroligt viktigt för de tror att det inte finns någon i det nya landet som talar deras språk.
Hur reagerar de då de kommer?
– Jobbigast är klimatet. Man är nervös och förstår ingenting. Man vet inte vad vinter är och vad det är för vitt på marken och hur det kan vara så kallt. Man får en klimatchock. Nu är det ju nästan sommar så klimatet är på deras sida. Men de som kommer mitt i vintern brukar fråga om det är sand på marken och om det är snö i träden frågar de om det är en speciell art av vita träd som finns här, skrattar Jacqueline. De funderar också mycket på hur det kan finnas så få människor i Finland.
Och vad svarar du?
– Jag brukar berätta att finländare inte oftast pratar med främmande människor sådär bara, och att de inte menar något illa utan att det är en annan kultur. Vi afrikaner vi brukar skratta och prata hela tiden så jag brukar varna dem för att finländare inte alltid hälsar tillbaka om man hälsar till exempel på främmande folk i morgonbussen. Men det är en bra kultur och man vänjer sig vid den med tiden. Och det är viktigt att man lär sig att leva med den nya kulturen.
– Ett annat råd jag brukar ge är att det tar tid att lära sig det nya språket eftersom det är ett svårt språk. Men man måste försöka bara våga prata. Så brukar jag berätta om ert välfärdsamhälle och att det finns många fina saker med både utbildning och hälsovård.
Till finländare brukar jag säga att de kan försöka ta kontakt med oss utlänningar och prata med oss. Om någon finländare gör det så blir vi glada och nöjda!
Många frågor kring systemen
Stödpersonen och kulturarbetaren Jean-Luc Nayigiziki är också han hemma från Rwanda och han har bott i Finland de senaste tre åren. Också han är med på flygplatsen den här dagen.
– Jag brukar vara med de nya kvotflyktingarna ungefär två gånger i veckan och då stöder jag dem i deras vardag. De brukar ha ganska mycket frågor kring hur systemen fungerar men det finns också människor som klarar av allting på egen hand. De flesta behöver bara hjälp i början sedan klarar de sig själva.
Elva mycket trötta men glada kvotflyktingar
15.00 Så ringer Marias telefon igen. Röda Korset meddelar att kvotflyktingarna kommit igenom gränskontrollen och passkontrollen. Och så anländer 11 mycket trötta och förvirrade men nyfikna och väldigt glada kongolesiska flyktingar från Rwandas flyktingläger. Vi går till hyrbussen som Borgå stad har arrangerat. Snart börjar frågorna dugga. Som hur ska de bo?
Socialarbetare Janina Svaetichin försöker förklara för pappa Leonidas hur han ska kunna hålla kontakt med sina barn som inte kommer att bo i samma lägenhet som han utan på andra sidan stan. Vi kör runt i Borgå och släpper av de olika familjemedlemmarna i olika lägenheter. Familjearbetaren Maria försöker förklara enligt bästa förmåga hur de ska få saker och ting att fungera i köket
Det bästa: ett land som lever i fred
Jean-Baptiste är 24 år gammal. När han var fem år flydde han från sitt hemland Kongo till Rwanda. I 19 år har han bott på ett flyktingläger i Kigali. Den här dagen har han äntligen fått gå vidare med sitt liv och han har kommit till Finland som kvotflykting.
Att sitta i en soffa är en helt ny upplevelse för både Patient och Jean-Baptiste.
kongolesiska kvotflyktingar, borgå
Bild: YLE / Kia Svaetichin
– Jag vill komma in i huset och sedan kommer jag att vara väldigt lycklig säger han och skrattar. Jag tror att Finland inte har så många höga berg men jag har sett att ni har väldigt mycket skog. Men det bästa med Finland är att det är ett land som lever i fred, här finns inga krig säger han.
18:30 Jean-Baptiste och hans 20-år gamla bror Patient sätter sig äntligen ner i soffan i sin nya lägenhet i Borgå. De har varit en lång resa som tagit dem nästan ett helt dygn.
– Det som förvånat mig är låsen ni har i dörrarna. Men egentligen är nog all inredning i lägenheten helt ny för mig. Stolarna, borden och soffan. Allt som jag ser här är en överraskning för mig. I flyktinglägret hade vi ingen soffa.
– För mig är det en dröm att få sitta på en stol eller ligga i en soffa. Här kommer jag att somna, säger Jean-Baptiste.
Vi ska koka mat och sedan ska vi sova säger Patient. Vi går in i köket för att kolla in råvarorna.
– Jag vet hur man lagar mat, jag måste bara fundera ut hur elektriciteten och spisen fungerar.
Kvotflyktingarna anländer till Finland
![En ullhandsbrabba](http://res.cloudinary.com/kuva-api-production-eu-cld/image/upload/fl_keep_iptc/w_1600/w_1600,h_900,c_crop,x_0,y_32/w_300/v1399976443/14-svyle-1756585371e8461388f.jpg ""Jag trivs bra här"")
