På söndagen inleds det årliga underhållsarbetet på Lovisa kärnkraftverk.
Arbetet inleds med Lovisa ettan, därefter följer tvåan.
Det är frågan om enkla underhållsarbeten. Under driftstoppet ska bränslet bytas ut och turbinerna förnyas. Varje år byts en fjärdedel av bränslet ut mot nytt.
Hela underhållsarbetet beräknas räcka ungefär sex veckor.
Ungefär 750 utomstående arbetstagare deltar i underhållsarbetet.
Vid gångvägarna kan träd och buskar som blivit frodigare under sommaren utgöra en risk för trafiksäkerheten. Borgå stad uppmanar alla att trimma häcken.
Då skolorna börjar och semestrarna tar slut ökar trafiken på gatorna.
Det är speciellt viktigt att kunna upptäcka små skolelever som rör sig i trafiken. Vid gångvägarna kan träd och buskar som blivit frodigare under sommaren utgöra en risk för trafiksäkerheten.
Växtlighet kan skymma sikten i närheten av övergångsställen, korsningar, tomtanslutningar och kurvor. Också vägmärken och skyltar kan skymmas av trädgrenar och buskar.
Det är tomtägaren som ansvarar för skötseln av växterna på tomten. I skötseln ingår att se till att växtligheten inte medför olägenheter för trafiken eller underhållet av gatorna.
Enligt lagen ska tomtägaren hålla växtligheten välvårdad på en grönremsa eller i ett dike som ligger mellan tomten och gatan och som sträcker sig högst 3 meter från tomtgränsen. De egentliga planteringarna, såsom gatuträd, sköts av staden.
Fredsgatan och Biskopsgatan får upphöjda övergångsställen. Centrum ska bli mer fotgängarvänligt med bredare trottoarer.
Fotgängare och bilister i centrum av Borgå har antagligen lagt märke till vägarbetena bredvid torget. För tillfället ska korsningen av Lundagatan och Fredsgatan få ett upphöjt övergångsställe, berättar gatubyggnadschef Juha Valkonen från Borgå stad.
– Det upphöjda övergångsstället ger upphov till att vi också måste flytta på dagvattenbrunnarna.
gatuarbete på Fredsgatan i Borgå
Bild: Yle/Carmela Walder
Utanför Seurahovi kommer gatuarbeten också att köra igång, och där kommer man att göra samma sak som i korsningen av Lundagatan och Fredgatan.
Efter att övergångsställena och dagvattenbrunnarna är fixade återstår stenläggningen som kommer att starta i mitten av augusti. Allting beräknas vara klart i september eller oktober.
Arbetena görs för att främja rörligheten i centrum för funktionshindrade.
Efter att Fredsgatan är avklarad står Biskopsgatan på andra sidan torget på tur, berättar Juha Valkonen.
– Biskopsgatan ska göras mer fotgängarvänlig. Trottoaren blir bredare och övergångsställena ska bli enklare att ta sig över.
Under festivalen Enkelbiljett till Mexiko kan intresserade bekanta sig med allt som den mexikanska kulturen har att erbjuda. I oktober bjuder Konstfabriken i Borgå på mexikansk mat, dans och konst.
Den mexikanska kulturen tar över Konstfabriken mellan den 2 och 25 oktober i höst. Festivalen Enkelbiljett till Mexiko gör en djupdykning i Mexiko och besökarna kan ta del av utställningar, filmer, musik, dans, cirkus och matkultur.
Festivalen belyser också den mexikanska kulturen och mexikanernas brokiga liv ur ett identitetsperspektiv.
Festivalen kulminerar på familjedagen den 24 oktober med föreställningen Vagabundo av den mexikanska cirkusensemblen Grupo Triciclo Rojo.
I de gratis workshopar som ordnas under familjedagen kan alla tillverka smycken gjorda av återvunnet material. Man kan testa på mariachi-instrument och pröva på latinamerikanska danser som salsa, cha-cha-cha, rumba och samba under ledning av lärare från Konstfabrikens dansskola.
I oktober visas utställningen Niños Heroes med verk av Humberto Valdez. Utställningen är en berättelse om mexikanska hjältar.
I Konsthallens föreläsningsserie kan man ta del av chokladens historia, de mexikanska kvinnornas historia ur ikon- och bildkonstens perspektiv samt mexikansk arkitektur.
De valde att hyra en lägenhet under veckan i Helsingfors. Från lägenheten slipper man behändigt med spårvagn till Mässcentret, där familjen Backlund spenderar största delen av veckan. Nio olika scener med läktare har gymnastikprogram från morgon till kväll. Det ena programmet avlöser det andra. Ingen hinner räkna hur många program familjen ser.
Under året har familjen övat för programmet Northern Lights, som tränat i Österbotten. Tre föreställningar har de med programmet. Första går på adrenalin, andra med för mycket säkerhet och det blir några tabbar men tredje blir helt perfekt. Mamma Anna blir alldeles tårögd av att se resten av familjen uppträda medan hon väntar i kulisserna på sin tur.
Ett motsvarande 15 minuters program har tränats i Södra Finland, 'One Day in Helsinki' och givetvis tittar familjen på det. Många bekanta syns på golvet.
Ett trevligt måste är att titta på mommo, Wiola Lönnberg, i gymnastikprogrammet "Corazon Loco". Spännande! Fast Amos fascineras mest av piraterna som avlöser tanterna från gymnastikgolvet.
Extra uppvisningarna med Pyramidgubbarna blev en succé. Ibland stod gubbarna lite fel vända men det skrattar bara Amos och Alva gott åt.
Förutom alla gymnastikuppvisningar i Mässcentrum hann familjen även besöka bl.a.Sveaborg och Borgbacken.
Se del tre av webbdokumentären Familjen Gymnaestrada. Hur det gick under Gymnaestradaveckan i Helsingfors
På lördagen har man chansen att se ungefär hundra motorcyklister i Lovisaregionen. Då körs nämligen Lovisarundan eller Queen’s Town Bikers Tour längs med vägarna.
Starten går vid café Lilja i Liljendal mellan tio och tolv. Arrangör är motorcykelklubben Queen’s Town Bikers från Lovisa. Leif Andersson från föreningen berättar att evenemanget ordnas för femte gången i år.
Idén till Lovisarundan fick föreningen av sina motorcykelvänner i Ekenäs. I väst har Bruksrundan körts länge och medlemmarna i Queen’s Town Bikers har deltagit i evenemanget flera gånger.
– På ett möte började vi fundera om vi kunde ordna något i öst för att samla motorcykelintresserade.
Lovisarundan går ut på att man kör längs med en planerad runda och stannar vid kontrollplatser med jämna mellanrum.
– I år kan jag avslöja att det går österut mot Elimätrakten och vi kommer tillbaka till Lovisa via Kotka och Karhula, säger Leif Andersson.
Rutten körs inte på tid utan var och en kör i sin egen takt. Man kan gott stanna på vägen och njuta av en kopp kaffe. Totalt kör man kring 160 kilometer och det tar drygt tre timmar om man stannar ett par gånger.
När man har kört rundan kommer man tillbaka till Liljendal där man får njuta av en bit mat, lotteri och fri samvaro.
– Alla som har en motorcykel och är intresserade av att åka motorcykel får gärna delta. Ådern spelar ingen roll; huvudsaken är att vi har trevligt tillsammans och får nya vänner.
Tre bilar var inblandade i en kedjekrock på Mannerheimgatan ett-tiden på fredagen. Olyckan skedde i den fil som bär mot ån.
Allt tyder på att den bilist som satt i den första bilen tvärstannade vid korsningen mellan Mannerheimgatan och Biskopsgatan. Bilen bakom körde in i den och ytterligare en tredje bil slällde in i baken på den andra bilen.
Ingen person skadades och bilarna var alla i körskick efter olyckan. Polisen och brandkåren var på plats vid olycksplatsen.
Storskarven fortsätter att öka i antal, konstaterar Finlands miljöcentral. I sommar har man räknat till omkring 24 000 häckande par. På vissa håll hålls skarvstammen effektivt i schack av havsörnarna.
Miljöcentralens kartläggning visar att antalet häckande skarvar ökade med nästan 3 800 par, eller ungefär 19 procent, jämfört med sommaren 2014.
Storskarven har konstaterats häcka i 31 kommuner och städer. De största kolonierna finns i Sastmola (4 120 bon), Nystad (2 670 bon) och Luvia (1 770 bon). Andra storkolonier med över tusen bon finns i Vederlax, Kyrkslätt och Raumo.
Nya skarvkolonier har i år uppkommit i Pyttis, Lovisa, Raseborg, Nådendal, Korsholm och Vasa.
Skarvstammen är starkast i Finska viken (8 470 bon). I Bottenhavet noterades 7 560 bon, i Skärgårdshavet 5 400, i Kvarken 2 250 och i Bottenviken 315 bon.
På grund av havsörnens härjningar häckar storskarven inte mer i Raseborgs utskärgård. I Pargas har antalet bon minskat med en tredjedel på fyra år, och också i Kyrkslätt och Björneborg har bona blivit klart färre. Havsörn har iakttagits vid flera av dessa kolonier. I Pargas har man på samma gång sett 26 örnar i skarvkolonins närhet.
Totalt förstördes nästan 1 400 skarvbon i sommar. I fem kolonier förstördes alla bon. På flera håll är det sannolikt havsörnarna som vållat förödelsen, men åtminstone i Luvia har olaglig förstörelse av skarvbon förekommit.
Polisen har gripit de två kvinnor som misstänks för att ha stulit ett flertal plånböcker i bland annat Hangö, Lojo och Salo.
Tack vare ett tips från allmänheten lyckades polisen ta fast kvinnorna efter att de stigit på en båt i Åbo hamn med destination Stockholm.
Kvinnorna misstänks för att ha stulit åtminstone 15 plånböcker, främst av äldre damer, på flera håll i landet.
Enligt tidigare uppgifter har kvinnorna rört sig på ett område från Brahestad i norr, till Hangö i söder och Kotka i öster.
Polisen har inte kunnat uppge hur mycket stöldgods kvinnorna kommit över, eftersom polisutredningen precis inletts.
OK Trians Tobias Henriksson och IF Femmans Julia Järveläinen var snabbast när FSOM i Kronoby körde igång på fredagen med sprint.
Henriksson var snabbast i en kvartett av Trian-löpare som lade beslag på topp-placeringarna i herrtävlingen på en bana som mätte drygt tre kilometer. Sprinttävlingarna avgjordes i urban terräng runt idrottshallen i Kronoby centrum.
Trians idrottare var också väl representerade i täten i damtävlingen, men fick inte klättra upp på pallen.
Julia Järveläinen (som fram till för en månad sen hette Björkstrand) från IF Femman var snabbast i fältet och vann 23 sekunder före Pargas IF:s Yvonne Gunell.
På lördag tävlar man i långdistans och på söndag avslutar stafetterna årets FSOM. Veckoslutets tävlingar avgörs i Öja i Karleby,
1. Tobias Henriksson, Trian 10:40
2. Topi Penttinen, Trian + 0.25
3. Filip Brunell, Trian + 0.28
4. Otto Simosas, Trian + 0.31
5. Otto Sund, Femman + 0.36
6. Mikko Salervo, OK77 + 0.51
1. Julia Järveläinen, Femman 8:52
2. Yvonne Gunell, PIF + 0.23
3. Ina Westerlund, OK7 + 1.05
4. Mari Seppänen, Trian + 1.14
5. Outi Hasu, Trian + 1.17
6. Tuulia Kivistö, Trian + 1.51
Fem snabba frågor om molekylär gastronomi - ursäkta vad?
((vis:949241))
Kors i Kapernaum ändå, vad folk har det väl ställt i Östnyland nuförtiden. Åtminstone kulturellt.
Det är inte sparsamt med evenemang, teaterföreställningar, konserter, utställningar och happenings under de tre mörka och dystra årstiderna heller. Men så här sommartids är landskapet ett veritabelt Schlaraffenland. (Dem som inte gick några terminer i Gråbrödernas Ambulerande Folkskola informeras att Schlaraffenland är ett fantasiland i den tyska mytologin. I Schlaraffenland finns allt tänkbart och önskvärt i överflöd.)
Beroende på räknesättet vore det möjligt att ha kulturellt kul varje dag, på många sätt och vis, under de tre s.k. sommarmånaderna. Så välbesatt med jippon är nämligen sträckan Östersundom - Strömfors med representanter för varje sort och slag av verksamhet, kategori och kotteri inom det här konstiga gebitet som kallas kultur.
Det vankas något för varje åldersklass och preferenser, konstnärligt tycke och smak, tillsammans eller var för sig. Så här med ett halvsekel i mätaren... okej, kanske det aktiva erfarenhetsspannet i rättvisans namn bör begränsas till 45 år... så kan man endast konstatera, att utvecklingen har gått till det bättre.
För aktiva infödingar, semesterfirare eller övriga gäster med någon form av fordon torde det inte vara svårt att kruxa för varje dag i sommarens kalender med någon eller några artistiska upplevelser. En utveckling till det bättre, förvisso.
Som skäriparvel i knäbyxor av sälskinn på 1960 och 70-talen var det inte att önska sig mycket till kulturell spis. I bästa fall åkte landskommunens folkskolor en gång på vintern in till Borgå för att tillsammans se Skolteaterns gästföreställning. Pjäsen var enligt epokens (propag)anda en mer eller mindre sovjetvänlig sagoberättelse som ansågs vara uppbygglig för de små.
Alternativt var det någon samhällslärorik hälsopredikan om farorna med att röka tobak, dricka brännvin eller använda knark från hasch till heroin. Heh, där gick det kanske pedagogiskt en aning snett; åtminstone jag hade aldrig hört talas om knark innan jag varnades för det i någon skolpjäs. Det väckta intresset var garanterat.
Till sommarens höjdpunkter hörde Vålaxloppet som kanske inte direkt kan kallas kultur, men ett storartat och mångsidigt fartjippo med amatörer, semiproffs och proffs var det ju.
Åtminstone för pojkar en av säkert få dagar i året då man fick uppleva något en aning större än livet tillsammans med pappa. Där ett evenemang som välförtjänt kunde återuppväckas.
Mer kulturellt var det snarare då att höra Tove Jansson läsa sina Muminhistorier på Hörbergsgårdens midsommardagsfest. Så här med nostalgiskt perspektiv känns det minnet idag värdefullare än tidigare. Hur som helst - ungefär där var skäriungens konstupplevelser.
De vuxna sysslade för sin del med folkdans, något man redan tidigt förstod att akta sig noga för. Det enda egentliga musikutbudet var således fel och dragspel, alltså komp till folkdansarnas tjo, tjim och hejhoppande.
I samband med detta kunde det förstås hända, att någon trubadur hade importerats från Sverige för att med överkänsligt darr på stämbanden leverera sorgliga eller klämkäcka visor. Stilen och nivån beskrev tydligt varför trubadurerna inte uppträdde i Sverige...
Men annat är det idag, lyckligtvis för alla, både arrangörer, artister och publik. Oavsett konstform och kategori är det solklart att kvaliteten har gått många pinnhål uppåt.
Till exempel bildkonstutbudet begränsade sig fordomdags till någon pensionerad maskinmästares marinmålningar eller andelslagsbutikens föreståndarinnas blomsterakvareller. Borgåbladets pliktskyldigt rosande recensioner gjorde inte saken - eller kvaliteten - bättre.
Åtminstone en del av östnylänningarna rör sig mer och vidare idag. De som inte kan eller vill det, hamnar inte heller på efterkälken vad de kulturella incitamenten beträffar.
Det här innebär att en sorts god cirkel av växelverkan uppstår; trots att man inte bor i huvudstaden eller någon av världens faktiska kulturella metropoler, är man närmare de stora händelserna och de skapande aktörerna än förr via den ”socialistiska” median. Alltså ökar kravet på kvalitet och evenemangens kvantitet är ett tecken på att fliten hos publiken också tilltar.
Således kan fler och fler jippon presentera större och gedignare gästande artister. Det här rikoschetterar också på den lokala verksamheten. Skaparna skapar skapligare. Halvmesyrer som förr dög åt Borgåbladet, duger inte längre.
Ännu för dryga 100 år sedan kunde Lovisa stoltsera med ett kasino, en ståtlig segelpaviljong och framför allt ett välbesökt badhus. Dra på bilderna och kolla in ett förvandlat Lovisa.
Lovisa grundades år 1745. Staden hette då Degerby och är från första början grundad och planerad som en gränsort eftersom den östligaste delen av riket saknade både militärt skydd och handelsmöjligheter.
Kommendanthuset murades upp 1755 och kallades då för Brigadhuset. Huset byggdes av natursten och tegel från trakten.
De största förändringarna i Lovisa sker 1855 då staden med sina vackra trähus prydda med snickarglädje ödeläggs av en stor brand. Liksom de flesta städer på den tiden, bestod också Lovisa till största delen av trähus. Ungefär hälften av husen i centrum förstördes i branden.
Allt sedan Lovisa grundades har det funnits två torg. Rådhustorget var platsen för all handel medan hantverkarna höll till på Saltbodtorget. Därifrån var det också nära till Saltbodarna och hamnen.
Lovisaborna var i början av 1900-talet uppdelade i ett tydligt klassamhälle. Många var intresserade av att utbilda sig och medborgarinstitutet blev populärt.
Gamla tidskrifter avslöjar att en livlig språkdiskussion fyllde spalterna. Lovisa var en svenskspråkig stad men finskan började sakta etablera sig på 1900-talet. Lovisa gick allt mer mot att vara en tvåspråkig stad. I och med att Finland var underställt det ryska riket var även det ryska språket, hur det skulle användas och av vem, ett hett diskussionsämne bland Lovisaborna.
Lovisaborna själva var förtjusta i sin hemstad. I en bok som heter ”Min födelsestad Lovisa”, utgiven år 1917 och skriven av Maria Nyström beskrivs staden som en vacker, charmig och trevlig stad vid havet med lummiga parker. Också badgästerna berättar att de trivs i badorten Lovisa och de uppskattar speciellt naturen.
Lovisa blomstrade också då upp under sommarsäsongen. Det tack vare den enorma mängden badgäster och sommargäster som besökte staden. Vid 1910-talet var invånarantalet i Lovisa kring 3000 och under sommarmånaderna kunde upp till 2000 badgäster komma på besök. Staden fylldes av liv och rörelse.
Ett fönster öppnades upp till stora världen då Lovisaborna fick se hur modet hade utvecklats på kontinenten och nya danser förevisades. Besökare kom från Huvudstadsregionen, från de baltiska städerna och från Ryssland. Flera av badortsgästerna återvände årligen, de hade fått nya vänner i Lovisa. Lovisaborna gladdes åt att få träffa dem igen och få nys om alla nymodigheter. Sommarlivet bestod långt av dans, musik och soaréer.
Nöjeslivet blev livligare då Lovisa Casino byggdes år 1898 vid den nuvarande simstranden. Kasinot blev en populär festplats och restaurang. Badgästerna promenerade från badhuset som låg invid Kommendanthuset, längs med strandvägen, via gamla stan och ner till kasinot vid badstranden.
Det fanns tidvis stora planer för hur Lovisa borde utvecklas, speciellt som badort. Skytteltrafiken mellan badinrättningen och casinot väckte diskussion om ifall hela badinrättningen borde flytta närmare Casinot. Det fanns också planer på att en badort med all inclusive och organiserad logi. Men en januarinatt 1936 vaknade Lovisaborna till brandsirenernas tjut och fick inse att badhuset brunnit ner.
Segelpaviljongen har stått nere vid Tullbron och uppfördes av Östra Nylands Segelförening år 1941. Segelpaviljongen såldes och revs ner. En ny segelpaviljong byggdes på östra sidan av staden och blev en populär dansplats och festlokal. Också den brann ner, på 1970-talet.
En smalspårig järnväg för allmän trafik öppnades vid sekelskiftet 1900 mellan Lovisa och Lahtis. Järnvägsstationen revs 1973 då den västra infarten till staden byggdes.
Källor: Museiintendent Jaana Toivari-Viitala, Lovisa stads webbplats, Wikipedia,
För kroppens hälsa och sinnets vederkvickelse - badortsliv i Lovisa 1762-1936 skriven av Mia Grönstrand
Testa din kunskap med våra fem snabba frågor om författaren och konstnären Tove Jansson. Hur många rätt får du?
((vis:949242))
Almska gårdens vara eller icke vara är en riktig långkörare inom Lovisas politik och kulturliv. Fredrika Sundén funderar på de olika vändningarna i ruljangsen och det som komma skall.
Almska huset innan renoveringen.
Renovering av Almska huset
Bild: Kari Markkula
För ett antal år sedan var det meningen att huset skulle rivas, men stadsstyrelsens beslut överklagades och förkastades i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.
I början av 2000-talet tuttade någon eld på huset, men eldsvådan kunde snabbt släckas och Almska huset stod kvar.
År 2011 köpte den nuvarande ägaren Kari Markkula huset av Lovisa stad till en symbolisk summa på 2 euro, med löfte om att rusta upp det på egen bekostnad. I november 2012 var renoveringen på slutrakan och kulturverksamheten på Almska gården kunde börja.
Ägare Kari Markkula hyrde ut Almska gården till Stödföreningen för Lovisa konstcentrum.
Redan i början av 2013 fick föreningen en kalldusch då det utlovade stödet på 35 000 euro av Lovisa stad uteblev. Föreningen menade att det är svårt att motivera andra ansökningar om utomstående finansiering då den egna staden valt att inte understöda verksamheten.
De ekonomiska utmaningarna fortsatte efter att stödet från staden minskade. Vid årsskiftet lämnade stödföreningen Almska gården eftersom den inte hade råd med hyran och inte lyckades nå en överenskommelse med ägaren Kari Markkula.
Han grundade då en egen förening för att driva verksamheten, men fick inte heller tillräckligt med understöd av Lovisa stad för att kunna fortsätta.
I våras lade ägaren ut huset till försäljning för närmare en halv miljon euro och meddelade att den nuvarande verksamheten upphör efter sommaren.
För ett par veckor sedan såg det ut som om Almska gårdens framtid äntligen skulle klarna, då det visade sig att Lovisa stad vill hyra fastigheten för kulturföreningarnas bruk. Ett annat alternativ är att stadens kulturväsende kunde flytta in.
Förhandlingar mellan staden och ägaren ägde rum den här veckan, och Lovisa kan tänka sig betala 2 800 euro per månad i hyra.
Summan är betydligt lägre än de närmare 6 000 euro Stödföreningen för Lovisa konstcentrum skulle ha betalat om man fortsatt sin verksamhet i huset.
Frågan kommer antagligen upp i stadsstyrelsen i höst. Oberoende av vad beslutet blir kommer det knappast att klubbas igenom utan en ordentlig debatt. Snarare väntar jag mig en riktig thriller.
Det finns nämligen två åsikter bland politiker (och vanliga dödliga, för den delen).
Den ena, som företräds bland annat av stadsdirektör Olavi Kaleva, är att kulturen är en satsning som ger mer än den tar i längden.
Den andra är att staden inte kan fortsätta pumpa in pengar i Almska gården då hårda nedskärningar kommer att drabba bland annat utbildningen och äldreomsorgen.
Stadsstyrelsen har bland annat så sent som i juni beslutat om att skära ner Lovisas budget med 1 miljon euro nästa år. Nedskärningarna drabbar också kulturen.
Jag förstår båda lägren.
Nu ser huset ut så här.
Det gula Almska huset utifrån
Bild: yle/Berislav Jurisic
Och då den anrika byggnaden äntligen har gjorts om till en ljus och snygg helhet som lämpar sig perfekt för kulturverksamhet skulle det vara synd att inte utnyttja det på bästa möjliga sätt.
Å andra sidan ser det ekonomiska läget ut som det gör. Kommunerna står inför mycket svåra nedskärningsbeslut för att få pengarna att räcka till, och då gäller det att prioritera. Kanske man inte ska börja med att satsa på Almska gården, om det visar sig att verksamheten helt enkelt inte går runt.
Lyckligtvis behöver jag inte vara med och besluta om Almska gårdens framtid. Jag vet ärligt sagt inte hur jag skulle rösta och avundas inte dem som måste göra det.
Frågan är om det är möjligt att nå en kompromiss?
Boxaren Eva Wahlström vann sin femtonde seger i proffskarriären då hon tog kenyanskan Everline Oderos skalp i en lättviktsmatch i Nyslott på lördagen.
I början var det tufft för Wahlström. Redan i första ronden höll hon på att klappa ihop, men hon kom snabbt tillbaka. I rond två var det sedan motståndaren Oderos tur att vackla.
Mot slutet av matchen började klasskillnaderna synas då Odero blev allt tröttare. Framförallt i sjätte ronden var Odero på fallrepet, men hon höll matchen ut, dock utan att i de två sista ronderna ha kunnat få till stånd några bra anfall mot Wahlström.
Domarna var eniga och Wahlström tilldömdes proffskarriärens femtonde seger.
Fem snabba frågor om fyrar.
((vis:949243))
Sibbo kommun har infört ett nytt system med förskoleskjutsar. Förskolelever måste i framtiden använda kollektivtrafiken om deras skolväg är längre än tre kilometer.
Systemet berör endast de barn som bara går i förskola och inte dem som också går på dagis. Tidigare fick förskolebarn åka taxi från dörr till dörr ifall vägen var längre än fem kilometer. Dessa barn får i framtiden åka buss.
Det här är en av sparåtgärderna i Sibbos sparprogram Operation grytlock. Bildningsdirektör Kurt Torsell säger att det nya systemet väckt kritik bland föräldrar.
- Delvis handlar det nog om att vi inte informerade om det här genast då beslutet fattades i våras, och det beklagar jag, säger Torsell.
Enligt Kurt Torsell hette det officiellt att barnen hade "rätt till skjuts", vilket betydde att flera föräldrar antagligen trodde att det var frågan om taxi.
I vissa särskilda fall kan taxiskjuts enligt de gamla principerna ordnas. Om skolvägen tar längre än två och en halv timme eller om vägen till busshållplatsen är längre än två timmar får barnet åka taxi från dörr till dörr.
Från och med den 1.8.2015 är förskolan obligatorisk i Finland.
På Borgå folkakademi planerar man det kommande läsåret. För tillfället ser det hyfsat ut på de olika linjerna; frågetecknet är den internationella linjen.
- Det är litet "kiikun kaakun" som man säger på finlandssvenska, säger rektor Henrik von Pfaler.
I det här skedet vet man ännu inte om den internationella linjen kommer att ordnas. Enligt von Pfaler måste man reda ut om det finns kostnadseffektiva lösningar på vem som ska undervisa. Dessutom är det oklart om det finns ett tillräckligt stort intresse bland studerande.
Däremot har ansökningsantalet varit hyfsat till såväl svenska för invandrare som djurlinjen och hundkonsultlinjen.
Också för tionde klass ser det bra ut. Förra året ordnades tionde klass för första gången efter några års paus.
- Sammanlagt har vi sex antagna i år, säger von Pfaler.
Henrik von Pfaler inleder sitt första läsår som rektor på Borgå folkakademi i höst.
- Det blir både skoj och utmanande. Man borde ju nästan ha fastighetsskötarutbildning med tanke på alla gamla fina byggnader som finns här på området.
Några postlådor i Broby i Pyttis utsattes för ofog under natten till söndag, skriver tidningen Kymen Sanomat.
Tre av de postlådor som hänger på Sales vägg brann för fullt. Som tur var spred sig inte elden eftersom väggen är av tegel. Branden orsakade inte andra skador.
Räddningsverket fick alarmet fyra på söndagsmorgonen.
